Av
Undermåliga arbetsvillkor, misstänkt barnarbete och miljöfarlig verksamhet har förekommit vid tillverkning av produkter som används på sjukhusen i Sverige. Många av dessa produkter kommer från företag med leverantörer från Sydostasien. I Sverige står Stockholms läns landsting, Region Skåne och Västra Götalandsregionen för ungefär hälften av all upphandling av sjukvårdsmateriel.
– Närmare 90 procent av all sjukvårdsmateriel som levereras av Stockholms läns landsting tillverkas i Asien, och i vissa länder finns det problem. Det är inte meningen att människor ska bli sjuka och fara illa i andra länder för att vi ska få produkter till sjukvården i Sverige, säger Stockholms läns landstings miljöchef Anna Linusson.
Socialt ansvarstagande ses alltmer som ett naturligt inslag i en organisation eller ett företags verksamhet. Just nu pågår ett internationellt arbete med att ta fram en ny standard för socialt ansvarstagande – ISO 26 000. Swedish Standards Institute, SIS, har startat projektet, och en av deltagarna är Stockholms läns landsting. Syftet med ISO 26 000 är bland annat att hjälpa och stödja organisationer att utveckla konkreta former för samhällsansvar och bidra till en hållbar utveckling.
– Det är ett stort internationellt arbete. Representanter från bland annat offentlig sektor, näringsliv, forskning och frivilligorganisationer från 87 länder är involverade, säger Anna Linusson.
Bara i Sveriges grupp är 50 personer representerade, och Anna Linusson är ordförande. Målet är att vägledningsstandarden ska bidra till en förenklad och harmoniserad tillämpning av ISO 26 000. Nu har riktlinjer tagits fram och man arbetar för att göra dem tillgängliga på lättfattlig engelska.
Hållbar upphandling
– Det är jätteviktigt att ha något gemensamt dokument med likadana krav överallt när vi kommunicerar med till exempel leverantörerna, påpekar Anna Linusson.
Från och med december 2008 finns ett nytt standardförslag som skickas ut för kommentarer och i maj 2009 planeras ett internationellt arbetsmöte i Kanada. Den slutgiltiga versionen av ISO 26 000 är beräknad att vara klar år 2010.
– Ofta är det stora skillnader mellan vad ledningen på ett företag säger och vad de anställda säger, säger Kristina Bjurling, tillförordnad kanslichef på Swedwatch.
Men redan innan ISO 26 000 är klar har flera organisationer beslutat sig för att göra något. I projektet ”Hållbar upphandling” arbetar Stockholms läns landsting tillsammans med Västra Götalandsregionen och Region Skåne. Tillsammans har de tagit fram en gemensam uppförandekod för socialt ansvar för leverantörerna. Den introducerades under 2008 och används i samband med kontraktsskrivning. I grunden handlar det om att fokus för den offentliga upphandlingen flyttas till att även inkludera aspekter som socialt ansvar.
Flera styrande principer och rättigheter för anställda ska gälla för leverantörerna. Lagstiftningen i landet där leverantören är verksam ska gälla, och barnarbete, tvångsarbete och diskriminering får inte förekomma. Lönen ska betalas ut direkt till den anställde och det ska råda föreningsfrihet och organisationsrätt. I uppförandekoden finns också riktlinjer för företagens arbete med miljö, hälsa och säkerhet. Den leverantör som tecknar avtal med regionen eller landstinget förbinder sig att följa koden.
– Leverantörerna ska garantera att produkterna är tillverkade enligt vår uppförandekod. Vi ställer bland annat krav på att produktionen måste uppfylla FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och internationella ILO-principer som förbjuder barnarbete, tvångsarbete och diskriminering, säger Anna Linusson.
Det är bara den leverantör alternativt de leverantörer som vinner kontraktet i en upphandling som behöver skriva på uppförandekoden.
– Hittills har samtliga leverantörer i våra upphandlingar skrivit på uppförandekoden redan i anbudsförfarandet. Det tycker jag visar hur positiva de är till detta, säger Anna Linusson.
Sedan uppförandekoden introducerades i februari 2008 har Stockholms läns landsting, Region Skåne och Västra Götalandsregionen träffats ungefär en gång i kvartalet för att arbeta vidare med bland annat riktlinjer för uppföljning.
Uppföljning
– Nu jobbar vi på en uppföljningsmodell. Vi bestämde från början att vi skulle börja med uppföljning ungefär ett år efter införandet, när uppförandekoden har ”satt sig” lite i organisationerna, berättar Anna Linusson.
Enligt riktlinjerna har landstinget och regionerna rätt att göra oanmälda inspektioner för att se till att kraven efterlevs. I första hand följer de upp sina egna leverantörer för att se om de har koll på produktionen. Exakt hur uppföljningen ska gå till är fortfarande något man jobbar med.
”Det är inte meningen att människor ska bli sjuka och fara illa i andra länder för att vi ska få produkter till sjukvården i Sverige”
Anna Linusson, miljöchef, SLL
– Jag ser det som en femstegsraket. Först skickar vi ett frågeformulär, därefter granskar vi dokumenten, för en dialog med leverantörerna och gör egna stickprov. Till sist delar vi resultaten mellan oss. Det är många landsting som är intresserade av det vi gör, så vi kommer också att informera de andra landstingen, säger Anna Linusson.
Uppföljningsarbetet är den problematiska biten. Enligt LOU bör man inte ställa krav som man inte har för avsikt att följa upp.
Föreningen Swedwatch har erfarenhet av att bland annat utföra kontroller av leverantörer i utvecklingsländerna. När de gör sina fallstudier åker personal från Swedwatch till den aktuella platsen för att träffa företagsrepresentanter, miljö- och utvecklingsorganisationer, fackföreningar och andra relevanta personer på lokal nivå som är insatta i frågan.
– Vi gör kontroller på eget bevåg och har kontakt med lokala organisationer i de olika länderna. Ofta är det lokala experter som gör intervjuer med anställda i leverantörsledet, berättar Kristina Bjurling, som är tillförordnad kanslichef på Swedwatch.
En viktig del i arbetet är att få kontakt med såväl det berörda företaget som det civila samhället och lokalbefolkningen, för att få en så nyanserad bild som möjligt av situationen.
– Ofta är det stora skillnader mellan vad ledningen på ett företag säger och vad de anställda säger, berättar Kristina Bjurling. Men det är viktigt att fabriksledningen får bemöta kritiken och förklara varför det ser ut som det gör.
Bra läge för offentlig sektor
En viktig fråga är hur man ska hantera leverantörer och underleverantörer som bryter mot uppförandekoden? Är det rätt att bara avbryta direkt eller ska man använda sig av sanktioner?
– Vi anser att man bör stanna kvar och föra en dialog med leverantören. Orsaken ligger ofta i att det är för höga krav, på till exempel snabba leveranser, säger Kristina Bjurling.
Kristina Bjurlings förslag är att tillsammans arbeta fram en åtgärdsplan och försöka titta på vad som kan förändras i avtalet för att det ska passa båda parter bättre. Att jobba med långsiktiga relationer är viktigt och en speciell utmaning för den offentliga sektorn, som måste jobba med relativt korta kontraktstider. Däremot menar hon att en leverantör inte kan få hur många chanser som helst.
– Om de får flera chanser men ändå inte förbättrar sig, tycker jag att man ska avbryta samarbetet, säger hon. Ofta märker man i en dialog hur pass samarbetsvillig leverantören är.
Svenska företag som H&M, Ericsson och Ikea har redan tio års erfarenhet av uppförandekoder, men Kristina Bjurling har märkt att det börjar komma mer och mer inom den offentliga sektorn. Bland annat har flera kommuner och landsting hört av sig och vill anlita Swedwatch när de ska följa upp avtal och göra egna kontroller.
– Jag ser en förändring inom offentlig sektor. Förr fanns det inga sociala krav i avtalen, men nu börjar det komma mer och mer. Framför allt har de tre stora landstingen SLL, Västra Götalandsregionen och Region Skåne satt ner foten. Många är intresserade av hur deras arbete fortskrider och kommer förhoppningsvis att följa efter.
– Den offentliga sektorn har ett bra läge och kan göra bra ifrån sig på en gång, eftersom de kan dra nytta av erfarenheter som det privata näringslivet redan gjort, säger Kristina Bjurling.
– Närmare 90 procent av all sjukvårdsmateriel som levereras av Stockholms läns landsting tillverkas i Asien, och i vissa länder finns det problem. Det är inte meningen att människor ska bli sjuka och fara illa i andra länder för att vi ska få produkter till sjukvården i Sverige, säger Stockholms läns landstings miljöchef Anna Linusson.
Socialt ansvarstagande ses alltmer som ett naturligt inslag i en organisation eller ett företags verksamhet. Just nu pågår ett internationellt arbete med att ta fram en ny standard för socialt ansvarstagande – ISO 26 000. Swedish Standards Institute, SIS, har startat projektet, och en av deltagarna är Stockholms läns landsting. Syftet med ISO 26 000 är bland annat att hjälpa och stödja organisationer att utveckla konkreta former för samhällsansvar och bidra till en hållbar utveckling.
– Det är ett stort internationellt arbete. Representanter från bland annat offentlig sektor, näringsliv, forskning och frivilligorganisationer från 87 länder är involverade, säger Anna Linusson.
Bara i Sveriges grupp är 50 personer representerade, och Anna Linusson är ordförande. Målet är att vägledningsstandarden ska bidra till en förenklad och harmoniserad tillämpning av ISO 26 000. Nu har riktlinjer tagits fram och man arbetar för att göra dem tillgängliga på lättfattlig engelska.
Hållbar upphandling
– Det är jätteviktigt att ha något gemensamt dokument med likadana krav överallt när vi kommunicerar med till exempel leverantörerna, påpekar Anna Linusson.
Från och med december 2008 finns ett nytt standardförslag som skickas ut för kommentarer och i maj 2009 planeras ett internationellt arbetsmöte i Kanada. Den slutgiltiga versionen av ISO 26 000 är beräknad att vara klar år 2010.
– Ofta är det stora skillnader mellan vad ledningen på ett företag säger och vad de anställda säger, säger Kristina Bjurling, tillförordnad kanslichef på Swedwatch.
Men redan innan ISO 26 000 är klar har flera organisationer beslutat sig för att göra något. I projektet ”Hållbar upphandling” arbetar Stockholms läns landsting tillsammans med Västra Götalandsregionen och Region Skåne. Tillsammans har de tagit fram en gemensam uppförandekod för socialt ansvar för leverantörerna. Den introducerades under 2008 och används i samband med kontraktsskrivning. I grunden handlar det om att fokus för den offentliga upphandlingen flyttas till att även inkludera aspekter som socialt ansvar.
Flera styrande principer och rättigheter för anställda ska gälla för leverantörerna. Lagstiftningen i landet där leverantören är verksam ska gälla, och barnarbete, tvångsarbete och diskriminering får inte förekomma. Lönen ska betalas ut direkt till den anställde och det ska råda föreningsfrihet och organisationsrätt. I uppförandekoden finns också riktlinjer för företagens arbete med miljö, hälsa och säkerhet. Den leverantör som tecknar avtal med regionen eller landstinget förbinder sig att följa koden.
– Leverantörerna ska garantera att produkterna är tillverkade enligt vår uppförandekod. Vi ställer bland annat krav på att produktionen måste uppfylla FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och internationella ILO-principer som förbjuder barnarbete, tvångsarbete och diskriminering, säger Anna Linusson.
Det är bara den leverantör alternativt de leverantörer som vinner kontraktet i en upphandling som behöver skriva på uppförandekoden.
– Hittills har samtliga leverantörer i våra upphandlingar skrivit på uppförandekoden redan i anbudsförfarandet. Det tycker jag visar hur positiva de är till detta, säger Anna Linusson.
Sedan uppförandekoden introducerades i februari 2008 har Stockholms läns landsting, Region Skåne och Västra Götalandsregionen träffats ungefär en gång i kvartalet för att arbeta vidare med bland annat riktlinjer för uppföljning.
Uppföljning
– Nu jobbar vi på en uppföljningsmodell. Vi bestämde från början att vi skulle börja med uppföljning ungefär ett år efter införandet, när uppförandekoden har ”satt sig” lite i organisationerna, berättar Anna Linusson.
Enligt riktlinjerna har landstinget och regionerna rätt att göra oanmälda inspektioner för att se till att kraven efterlevs. I första hand följer de upp sina egna leverantörer för att se om de har koll på produktionen. Exakt hur uppföljningen ska gå till är fortfarande något man jobbar med.
”Det är inte meningen att människor ska bli sjuka och fara illa i andra länder för att vi ska få produkter till sjukvården i Sverige”
Anna Linusson, miljöchef, SLL
– Jag ser det som en femstegsraket. Först skickar vi ett frågeformulär, därefter granskar vi dokumenten, för en dialog med leverantörerna och gör egna stickprov. Till sist delar vi resultaten mellan oss. Det är många landsting som är intresserade av det vi gör, så vi kommer också att informera de andra landstingen, säger Anna Linusson.
Uppföljningsarbetet är den problematiska biten. Enligt LOU bör man inte ställa krav som man inte har för avsikt att följa upp.
Föreningen Swedwatch har erfarenhet av att bland annat utföra kontroller av leverantörer i utvecklingsländerna. När de gör sina fallstudier åker personal från Swedwatch till den aktuella platsen för att träffa företagsrepresentanter, miljö- och utvecklingsorganisationer, fackföreningar och andra relevanta personer på lokal nivå som är insatta i frågan.
– Vi gör kontroller på eget bevåg och har kontakt med lokala organisationer i de olika länderna. Ofta är det lokala experter som gör intervjuer med anställda i leverantörsledet, berättar Kristina Bjurling, som är tillförordnad kanslichef på Swedwatch.
En viktig del i arbetet är att få kontakt med såväl det berörda företaget som det civila samhället och lokalbefolkningen, för att få en så nyanserad bild som möjligt av situationen.
– Ofta är det stora skillnader mellan vad ledningen på ett företag säger och vad de anställda säger, berättar Kristina Bjurling. Men det är viktigt att fabriksledningen får bemöta kritiken och förklara varför det ser ut som det gör.
Bra läge för offentlig sektor
En viktig fråga är hur man ska hantera leverantörer och underleverantörer som bryter mot uppförandekoden? Är det rätt att bara avbryta direkt eller ska man använda sig av sanktioner?
– Vi anser att man bör stanna kvar och föra en dialog med leverantören. Orsaken ligger ofta i att det är för höga krav, på till exempel snabba leveranser, säger Kristina Bjurling.
Kristina Bjurlings förslag är att tillsammans arbeta fram en åtgärdsplan och försöka titta på vad som kan förändras i avtalet för att det ska passa båda parter bättre. Att jobba med långsiktiga relationer är viktigt och en speciell utmaning för den offentliga sektorn, som måste jobba med relativt korta kontraktstider. Däremot menar hon att en leverantör inte kan få hur många chanser som helst.
– Om de får flera chanser men ändå inte förbättrar sig, tycker jag att man ska avbryta samarbetet, säger hon. Ofta märker man i en dialog hur pass samarbetsvillig leverantören är.
Svenska företag som H&M, Ericsson och Ikea har redan tio års erfarenhet av uppförandekoder, men Kristina Bjurling har märkt att det börjar komma mer och mer inom den offentliga sektorn. Bland annat har flera kommuner och landsting hört av sig och vill anlita Swedwatch när de ska följa upp avtal och göra egna kontroller.
– Jag ser en förändring inom offentlig sektor. Förr fanns det inga sociala krav i avtalen, men nu börjar det komma mer och mer. Framför allt har de tre stora landstingen SLL, Västra Götalandsregionen och Region Skåne satt ner foten. Många är intresserade av hur deras arbete fortskrider och kommer förhoppningsvis att följa efter.
– Den offentliga sektorn har ett bra läge och kan göra bra ifrån sig på en gång, eftersom de kan dra nytta av erfarenheter som det privata näringslivet redan gjort, säger Kristina Bjurling.
