Det som har förvånat mig är den bristande reaktionen från företagen mot rangordnade ramavtal. Den enda reaktion jag hittills sett är att ”tvåorna” genom överprövning försöker få ”ettan” diskvalificerad. Jag saknar ett ifrågasättande av lagen från såväl anbudsgivarna som deras organisationer.
Jag har ett förflutet som säljare, försäljningschef och företagsledare och skulle känna mig mycket tveksam inför att lämna anbud i en upphandling där ramavtalen kommer att rangordnas. Allt är ju gott och väl om man hamnar på första plats eller inte får något avtal alls.
Problemen uppstår då leverantören hamnar tvåa eller längre ner på listan. Det enda leverantören då vet är att denne är bunden av de priser, leveranstider och service som lämnats i anbudet. ”En mardröm”, som en av kommunens befintliga leverantörer uttryckte det.
Hur mycket får leverantören leverera? Blir det 20 procent eller tio? Eller bara de beställningar som högre rankade leverantörer ratar av olika skäl, till exempel produkter eller tjänster med lägre lönsamhet?
En annan svår fråga är priserna i anbudet? Företaget måste ju rimligen kunna räkna hem affären även om det innebär tio procent av den totala volymen.
Det är det mest ologiska i den nya lagstiftningen. Om rättvisa ska uppnås med rangordnade ramavtal bör den upphandlande myndigheten begära in ett anbud för varje rangordningsposition för att anbudsgivarna ska kunna få täckning för sina kostnader.
Den lösningen presenterades av Lisbeth Johnson på upphandlingsgalan. Som hon påpekade blir det en orimlig arbetsbelastning för såväl anbudsgivare som upphandlare.
Rangordnade ramavtal är ett hinder för konkurrensen eftersom anbudsgivaren har mycket små möjligheter att kalkylera sitt anbud. Risken är att många företag avstår från att lämna anbud.
Det gamla systemet med parallella ramavtal var i alla fall ärligt. Den leverantör som gjorde det bästa säljarbetet fick mer leveranser än den som inte ansträngde sig när väl avtalet var i hamn.
De nya reglerna innebära att mindre företag får ännu en tröskel att forcera. Ett litet företag som i en upphandling får ett avtal vilket rangordnats som trea kan mycket väl hamna på obestånd på grund av anbudet kalkylerades för att vinna hela volymen. De komplicerade reglerna kring avrop innebär också att upphandlarna drar sig för att teckna flera ramavtal utan nöjer sig med ett.
Det var väl inte vad lagstiftaren hade tänkt sig?
Vill du skriva ett debattinlägg i tidningen Upphandling24? Kontakta oss på red@uh24.se!
Jag har ett förflutet som säljare, försäljningschef och företagsledare och skulle känna mig mycket tveksam inför att lämna anbud i en upphandling där ramavtalen kommer att rangordnas. Allt är ju gott och väl om man hamnar på första plats eller inte får något avtal alls.
Problemen uppstår då leverantören hamnar tvåa eller längre ner på listan. Det enda leverantören då vet är att denne är bunden av de priser, leveranstider och service som lämnats i anbudet. ”En mardröm”, som en av kommunens befintliga leverantörer uttryckte det.
Hur mycket får leverantören leverera? Blir det 20 procent eller tio? Eller bara de beställningar som högre rankade leverantörer ratar av olika skäl, till exempel produkter eller tjänster med lägre lönsamhet?
En annan svår fråga är priserna i anbudet? Företaget måste ju rimligen kunna räkna hem affären även om det innebär tio procent av den totala volymen.
Det är det mest ologiska i den nya lagstiftningen. Om rättvisa ska uppnås med rangordnade ramavtal bör den upphandlande myndigheten begära in ett anbud för varje rangordningsposition för att anbudsgivarna ska kunna få täckning för sina kostnader.
Den lösningen presenterades av Lisbeth Johnson på upphandlingsgalan. Som hon påpekade blir det en orimlig arbetsbelastning för såväl anbudsgivare som upphandlare.
Rangordnade ramavtal är ett hinder för konkurrensen eftersom anbudsgivaren har mycket små möjligheter att kalkylera sitt anbud. Risken är att många företag avstår från att lämna anbud.
Det gamla systemet med parallella ramavtal var i alla fall ärligt. Den leverantör som gjorde det bästa säljarbetet fick mer leveranser än den som inte ansträngde sig när väl avtalet var i hamn.
De nya reglerna innebära att mindre företag får ännu en tröskel att forcera. Ett litet företag som i en upphandling får ett avtal vilket rangordnats som trea kan mycket väl hamna på obestånd på grund av anbudet kalkylerades för att vinna hela volymen. De komplicerade reglerna kring avrop innebär också att upphandlarna drar sig för att teckna flera ramavtal utan nöjer sig med ett.
Det var väl inte vad lagstiftaren hade tänkt sig?
Vill du skriva ett debattinlägg i tidningen Upphandling24? Kontakta oss på red@uh24.se!
