Lagom till det att lagen skärps presenterar Konkurrensverket en både omfattande och lärorik samling av otillåtna direktupphandlingar. Verket har samlat ihop dessa exempel från både inom och utom landets gränser.
Rättsfallen kommer från EU-domstolen och regeringsrätten. Här finns även klander från Justitieombudsmannen samt Konkurrensverkets tillsynsbeslut och yttranden till domstol som handlat om otillåten direktupphandling.
Argumenten för direktupphandling är lika många som de redovisade trixen. Att skylla på ”synnerliga skäl ”och ”brådska” är två sätt att slippa genomföra en offentlig upphandling. Uppdelning av inköp i flera mindre delar är ett inte ovanligt sätt att komma under direktupphandlingsgränsen eller gränsen för tröskelvärde.
Att myndigheter och enheter inte anser sig vara en upphandlande myndighet är inte heller ovanligt. Svenska Spel hörde länge till de statliga bolag som inte ansåg sig behöva genomföra annonserade upphandlingar enligt bestämmelserna i LOU och LUF.
På Konkurrensverkets lista finns även rent domstolstrots. Simrishamns och Tomelilla kommuner är trista exempel på detta. Trots att domstolen förordnat att upphandlingen – av sopor – ska rättas eller göras om så lyssnar man helt enkelt inte.



















































