– Men vi anser att det är märkligt att domsluten och slutsatserna kan variera så mycket från domslut till domslut. Det gör det minst sagt svårt för oss som driver affärer med offentlig marknad att veta hur vi ska agera.
Förvaltningsrätten hävdar att det är möjligt att kontrollera efterlevnaden av kraven i upphandlingen. Serveras uppfattning är att det fortsatt råder stor osäkerhet om vad som gäller för att verifiera att krav så att likabehandling säkerställs.
– Domen går tvärs emot tidigare motsvarande domar och det skapar stor osäkerhet om vad som gäller. Därför är det viktigt att få frågan klarlagd.
Servera har under senare år överprövat betydligt fler upphandlingar än denna. Enligt Nils Berntssons beror det på att förekomsten av krav som inte går att följa upp.
– Samtidigt som vi uppfyller kraven vet vi att det kan förekomma andra som inte gör det. Det finns en uppenbar risk för osund konkurrens – och det vill vi vara med och motverka.
Miljöstyrningsrådet har en annan syn på domen. Detta är första gången som rådets krav på näbbtrimning, betessäsong, inredda burar och grisars golvyta och strö prövas i rätten.
– Det är bra att domstolen ger den upphandlande myndigheten rätt att ställa de krav de önskar på sina varor och att de kan motivera skälen för detta, säger Monica Sihlén, projektledare på Miljöstyrningsrådet.
Hon beskriver domen som klargörande i den debatterade problematiken kring kravuppföljning. Enligt förvaltningsrätten uppfyller leverantörsbevis och skriftliga redogörelser det gemenskapsrättsliga kontrollkravet.
– Vi vet det finns många fler kommuner ute i landet som också vill ställa djurskyddskrav men som tvekar på grund av den senaste tidens spretiga domar. Vi hoppas att den här domen ger dem fortsatt vilja att driva sina frågor, avslutar Monica Sihlén.
















































