Att skilja mellan tillåten och otillåten direktupphandling är inte så lätt som det kanske kan låta. Samtidigt har det blivit allt mer angeläget att säkerställa att valet av upphandlingsform verkligen uppfyller lagens krav och inte kan ifrågasättas.

De sanktionsmöjligheter som kom den 15 juli 2010 har satt ökat fokus på direktupphandlingar. En otillåten direktupphandling kan resultera i såväl en ogiltigförklarad affär som böter i form av upphandlingsskadeavgift.

Mot den bakgrunden publicerar Kammarkollegiets upphandlingsstöd nu en vägledning om direktupphandling. Sofia Mårtensson, projektledare på Upphandlingsstödet, berättar att man inom kollegiet har noterat ett ökat fokus på direktupphandlingar sedan reglerna om ogiltighet av avtal och upphandlingsskadeavgift:

– Vår förhoppning är att vägledningen ska bidra till att direktupphandlingar i större omfattning kommer att användas korrekt och att konkurrensen på marknaden tas tillvara även vid direktupphandlingar.

I vägledningen beskrivs när det är tillåtet att genomföra en direktupphandling – till exempel om ”synnerliga skäl” föreligger – och vad man praktiskt bör tänka på. Därutöver förklaras vad som utmärker en otillåten direktupphandling och vad en sådan upphandling kan få för följder – både för den som upphandlar och för leverantören.

– Tanken med vägledningen är att den även underlätta för leverantörer som gör affärer med det offentliga genom att klargöra de spelregler som gäller.

Utöver råden om direktupphandling bjuder Kammarkollegiet på en kort skrift om direktupphandling till lågt värde. Här går beloppsgränsen vid 287 000 kronor, men det finns mer än enbart beloppet att tänka på.

Vägledningen har tagits fram i samråd med upphandlande myndigheter, leverantörer och intresseorganisationer.